- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
15

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyfiken stod hon upp och gick ut till kajutans
trappa för att erfara hvad detta betydde. Det var ännu
mörkt, men himlen var stjärnklar. Hon kunde på något
afstånd urskilja en dunkel rand, som höjde sig öfver
hafvet. Dess betydelse kunde ej missförstås; det var
svenska vallen, det var kusten af Östergötland. Briggen
Andromeda hade ankrat, sannolikt för att invänta dager
vid inloppet till Norrköping, och red nu för sitt ankare i
en lätt bris, som knappt krusade vattenytan. Parainens
förutsägelse hade gått i fullbordan: sydvästen hade i
kustens närhet gått öfver på syd och tillåtit briggen att
hastigt närma sig målet för sida-vind.

Nattluften var sval. Hagar gick in för att kasta
sin kappa öfver sig och återvände till trappan. Briggens
däck syntes öde; endast benet af en halfsofvande utkik
stack fram öfver märskorgen. Masterna reste sig med
sin spöklika tackling i okända höjder och skuggade
däcket. Kanonerna sofvo som lydiga barn: de behöfde
ej mer sina starka surrningar. Utsikten öfver den
stjärn-klara himlen och det mörka hafvet var praktfull. Hvarje
tindrande stjärna tycktes droppa ned i vågsvallet, försilfra
dyningens glittrande rygg och därpå åter försvinna i
skuggan.

Hagar hade älskat stjärnorna så långt hon mindes
tillbaka. Stod hon icke i en hemlighetsfull släktskap
till dessa nattens strålande lyktor? Hade de ej varit
hennes förtrogna allt från Turholmens ensliga berg, när
hon ville lära sig känna himmelens trappor? Ja, hon
förstod dem, och de förstodo henne bättre än människor,
bättre än hon själf. De rannsakade hennes outgrundliga
inre, de kände den oroliga, törstande, sökande, längtande,
forskande, fridlösa ande, som bodde i henne, och de
visste dess mål, som hon själf icke visste. Hon hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free