- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
21

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

säger, att när här är mörkt, hör en sitt namn ropas i
alla buskar, och i solsken rumstera här stigmän ... Den,
som här gångar in, gångar inte så lätt ut igen . .. Han
kan hittas nedgräfd i mossen.

Flickan reste sig och höjde, halft hotande, halft
skrattande, ridspöet.

— Lyder du, eller lyder du inte? Hvartåt är
staden ?

— Vi hafva marmorbruket i ösler, Bråviken i söder
och Björnsnäs i väster, rätt till höger om solen. Därifrån
går vägen till staden rätt söderut. Men dit är en god
mil och intet annat än villsamma gångstigar. ..

I stället att svara, omladdade jägarinnan sitt gevär,
kastade det öfver skuldran, steg med ett lätt hopp i
knektens sadel och var i begrepp att rida sin väg, när
hon erinrade sig, att ett intåg i Norrköping på detta sätt,
i en manssadel, dock ej vore rätt förenligt med hennes
rang och kvinnliga värdighet.

— Byt om sadlarna! befallde hon och steg åter ned.

Knekten nödgades lyda. Innan kort såg han sin

unga herskarinna aflägsna sig i muntert skridt på hans
Morsker, följande en knappt märkbar gångstig åt väster,
i det hon skrattande förnyade sin förra befallning:

— Vid ditt lif, Axelson, kom ihåg, att jag är död
i en bergsklyfta! Gif akt på grimaserna! Tänk på
guldkedjan!

— Hon död i en bergsklyfta! upprepade knekten
förargad. Är hon kollrig? Hvad är detta för ledingens
konster! Jäkeln, det har skogsrået satt i henne! De
skulle slå mig på fläcken i järn; jag skulle kantänka
hafva tagit mutor af påfven och skuffat henne i klyftan.
Och innan de blifvit underkunnige om caman, som herr
Klas brukar säga, skulle de i blanka rappet hafva slagit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free