Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hagar teg.
— Axelson, hämta ris i
Axelson var ej sen att hämta ett hasselspö, som i
den gamla goda tiden alltid fanns till hands för loflig
husaga.
— Nå — sade fru Beata betydelsefullt — får jag
nu svar?
Hagar fortfor att tiga. Den som minns Hagar och
Bennu i Kaskas torp vet, att Dordej aldrig vågade hota
dem med ris, emedan de däraf blefvo blott sjufaldt värre.
— Apollonia — fortfor fru Beata till en handfast
kökspiga, som stod nyfiken i dörren, halft skrämd, halft
jubilerande öfver den unga trollpackans rättvisa näpst
— lös upp flickans klädning och blotta hennes skuldror!
Apollonia närmade sig. Hagar sprang tillbaka,
grep en väksked, som stod vid väggen, och utropade:
— Våga att röra mig! Jag är här på drottningens
befallning, och ingen annan än hon har rättighet att
förhöra mig!
Drottningen var visserligen omyndig ännu och stod
under sin öfverhofmästarinnas tukt, men hon var dock
en drottning. Fru Beata besinnade sig.
— För häxungen till källaren, och tillbomma dörren 1
Hon begär rannsakning; hon akall få den, så det hviner
om öronen. Du där — tilläde hon till flickan — tänk
på profossen! Och tänk på bålet! När du betänkt dig,
så bulta i taket! Man skall höra dig i köket, och jag
vill då se om jag kan göra något för dig.
Hagar fördes trotsig, men utan motstånd, till husets
källare, under hvars fuktiga hvalf hon knappt kunde stå
rak, och instängdes på förbättring. Fru Beata hoppades,
att hon snart skulle falla till föga. Adelns privilegier
gåfvo den stränga, men rättvisa frun en domsrätt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
