Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Släpp mig ut! ropade Hagar, i det att hon
försökte tränga sig fram genom dörren.
Svaret blef en hård knuff tillbaka.
— Så då, sade drängen med ett grin, mera af
dumhet än elakhet. — Är det du, som förhäxat vår
nådiga fröken? Flyg ut genom stenmuren, om du är af
den rätta sorten!
I detsamma ångrade han sin obetänksamma
uppmaning, som ju en häxa så lätt kunnat efterkomma,
och ropade till tjensteflickan, att hon skulle skynda sig:
här vore hin lös.
Ingången stängdes ånyo, och fyra nya långa timmar
förflöto, tilldess att fru Beata slutligen visade sig i
dörren. Hon fann sin fånge orörligt inkrupen i ett hörn
af källaren och insvept i kohuden, hennes enda,
otillräckliga skydd mot det kalla luftdraget.
— Sofver du? sade den stränga frun med en
hemlig fruktan att hennes fånge kanhända frusit och
hungrat ihjäl.
Hagar uppreste med möda sina styfnade leder och
stod dödsblek, men trotsig framför sin domarinna.
— Släpp mig ut! sade hon.
— Nå, det fägnar mig, att du ändtligen har kommit
till förnuft, genmälde fru Beata, låtsande taga flickans
trotsiga begäran såsom ett samtycke att bekänna. — Svara
mig blott på hvad sätt drottningen skadat sig, och du
får genast din frihet!
— Släpp mig ut! Jag har ingenting att svara,
återtog Hagar häftigt. Den oförrätt hon lidit bragte henne
utom sig.
— Du är hungrig. Se här, ät! Apollonia, gif den
stackaren fatet och skeden; hon har ej ätit något sedan
i går!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
