- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
66

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var honom med så mycken kärlek undergifven. Denna
hennes kärlek har nu Sverige, enligt Guds skickelse, att
tacka för en hugstor drottning, som endast behöfver
blifva sin fader lik i mildhet för att efterlämna hans
frejdade namn. Jag vill intet mera falla besvärlig med
en gammal tjenares råd i detta vanskliga ärendet,
eftersom min käraste fröken satt sig i hågen att aldrig gifva
sig i äkta stånd, ändock det vore för rikets välfärd och
ingen värdigare lärer stå till att finna, än hans furstliga
nåde unge herr Carl Gustaf. Ty därutinnan skall min
nådigaste fröken hafva sin fria konungsliga vilja
oför-kränkt, och lärer det vara bäst att intet mera därom orda.

Kristina lugnade sig och pekade skrattande på pudeln,
som hotande rest sig på mattan och syntes beredd att
försvara sin herskarinna mot hvarje förolämpning.

— Couche, Fido!... Ni ser, vördige fader, att själfva
de oskäliga djuren försvara min frihet. Misstyck inte,
om jag i hastighet sagt eder emot! Det finnes ingen
lefvande själ, för hvilken jag yppat hvad jag för eder
yppat, ej heller någon, till hvilken jag hyser en sådan
tillit. Sätt eder än en gång och hör mig med tålamod!
Jag har ju ännu inte sagt eder allt. Ni skall ännu råda
mig i det som viktigast är.

Vid dessa ord omflyttade hon åter stolarna med
deras ryggkarmar mot hvarandra, och båda satte sig.

— Ni vet, sade hon, att jag föddes så mörkhyad
som en pojke och att de som först sågo mig togo mig
för en prins. Min blide fader förlät mig, att jag svikit
hans förhoppningar, men min moder kunde aldrig rätt
förlåta mig detta ... inte heller jag själf. Jag har alltid

förekommit mig som en bortbyting. Vore jag vidskeplig,

skulle jag tro, att en trollpacka stått vid min första

vagga och kastat därin en flicka i stället för prinsen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free