Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke då fanns flink på sin post, när göken i det
stora vägguret galade!
Fiken Långs tvära, sömniga svar var en kall dusch
för drottningens nyss så lyckliga nya favorit. Fru Beata!
Skampålen! Riset! Källaren!... Och tj ena, kanske hatad
från början, under denna frus dagliga öfverinseende!
Hagar behöfde icke fråga mera om sin blifvande tjenst.
Kammarpigans trötta utseende lät henne frukta, att hon
skulle tjena sju dagar och sju nätter i veckan.
Vid dessa tankar vaknade vildfågelns trotsiga
lynne...
— Jag står icke så ensam nu, som i källaren,
tänkte hon vid sig själf. — Är fru Beata mäktig, så är
drottningen mäktigare. Hon har sagt mig, att de, som
Gud adlat, ej få förnedra sig ... Jag skall heta för henne
von Doxa. — Och när Hagar erinrade sig detta befängda
påhitt, måste hon skratta; hon kunde ju skratta nästan
lika uppsluppet som drottningen själf, fastän långt mera
sällan. Lifvet hade snärjt mycket olika band kring
skalken på läpparna hos dessa två jämnåriga.
Fiken Lång såg upp från sina röda bandrosor och
betraktade henne förvånad. Var människan tokig? Komma
från ett företräde hos drottningen, sätta sig ned vid
brasan, i stället att gå sin väg, och sätta sig där och
skratta!
— Väck inte honom där borta! Hans nåd
rikskanslern har befallt, att han skall få sofva, fnurrade
kammarpigan.
— Är där någon?
— En kurir, kan tro.
Hagar varseblef i den anvisade riktningen en mänsklig
gestalt utsträckt på en hård hvilobänk i den nästan
mörka del af rummet, som skuggades af den stora kakel*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
