Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sofva i förrummet, tills han blir kallad, efter ju den
stackars gossen af trötthet knappt tillhopa hänger. Och
lärer han vara nog konfunderad, men jag tänker min
nådiga drottning vill höra honom nu strax, tills Duvall
får målet igen.
Därpå hade Oxenstjerna med drottningens samtycke
ringt, och framför dem stod snart en pojke i trasig, af
alla möjliga och omöjliga vägar nedfläckad riddräkt,
alldeles omedveten om hvar han befann sig.
— Niemand, du är hos drottningen! tillropade honom
rikskanslern, ruskande honom i axlarna.
Fåfäng möda. Ynglingen sof. Han gick dit han
fördes, stod där han ställdes, men sof.
— Holm! ropade drottningen.
Tjenaren kom.
— Du har varit trumpetare, såsom du varit skräd-
dare. Blås till anfall!
Holm var icke sen att framdraga trumpeten ur
bakfickan och blåste en ljudelig signal för kavalleriet att
hugga in.
Verkan var ögonblicklig. Den sofvade lutade sig
framåt, beredd till skarpt traf, gjorde en rörelse med
hälarna för att borra sporren i hästens sida och öppnade
ögonen. Det var ett par mörka, vackra ögon, hvilka,
ännu omtöcknade af sömnen, stirrade på de kringstående,
likasom visste de icke, om de sågo en dröm eller en
verklighet.
Drottningen skrattade.
— Nej, Niemand, sök inte tygeln och sporren!
Hugg inte in på oss; vi äro vänner. Ser du inte de
svenska färgerna? Så vill jag se en ärlig knekt, rakt
frän elden och slagfältet. Säg oss hvar du fått det
stora fula ärret öfver din vänstra tinning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
