- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
107

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade kunnat knäcka en osårad man. Hans lilla figur
väckte i början de långe lifgardisternes löje, hans gunst
afund. Men knektarne hade förnummit, att pilten lärt
rida hos Åke Tott. Detta var ett namn, som behöll
sin klang hos alla Sveriges och Finlands ryttare. Att
ha varit herr Åkes lärjunge, det var som ett
silfver-remtyg, det kastade glans öfver häst och karl. Niemand
hade fått välja en häst i hofstallet; han hade förstått
att välja den bästa, och han förstod att rida honom.
Ingen onödig bravur, allt lugnt, säkert, sadelfast och
behagfullt. Huru denna häst lydde tygeln! Lifgardisternes
första löje förbyttes i undran; drottningen, själf så säker
i sadeln, betraktade gossen med oförställdt välbehag.
Han kunde rida, han.

Ridturen gick ut öfver bron till Norrmalm,
Artillerigården och de då öde och obebyggda nejderna af
Ladugårdslandet. Voro Stockholms bebyggda gator allt annat
än lätt farbara, så mötte i dessa obanade, än sumpiga,
än bergiga utkanter mera brydsamma hinder. Det roade
Kristina att afvika från landsvägen, spränga uppför en
bergklack eller sätta öfver en göl för att bry sitt kvinnliga
följe, hvilket ej aflopp utan små missöden. Furstinnan
Kristina Magdalena, som snart skulle stå brud, sjönk
ned i en sumpmark och bärgades af fästmannen,
mark-grefven Fredrik af Baden-Durlach. Furstinnan Eleonora
Katarina vrickade sin fot; hofjungfrurna togo omvägar
kring oländiga ställen, blefvo efter och utskrattades. Vid
Nybroviken stodo lämningar efter en gammal befästning.
Kristina stannade vid en mur, som syntes omöjlig att
öfverrida, och frågade sina kavaljerer, om någon vågade
satsen. Unge Gustaf Bonde försökte; hans häst vägrade.
Kapten Lorentz von der Linde, hemrest från kriget,
företog en halsbrytande sats. Det gällde endast en tum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free