- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
117

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skara, som alltid förr. Hvarför beskärma sig öfver
hälften bark? Det fanns andra, som äto rena barken,
och brodden lofvade nästa år bättre skörd. Thomas
slöjdade med sin enda arm en slädmede; det gick illa
och långsamt, yxan var slö, knifven tog ej så jämna
spånor som förr. Äldste sonen Tommu spjälkte ett
stycke furu till pärtor. Äldsta dottern Sigfrida spann.
En yngre syster kardade ull. Mannu täljde pilar. De
mindre barnen gjorde sig hårlockar af hyfvelspån. Mörker
och fattigdom sågo in genom stugans enda fönster, men
de sågo ett folk, vant att försaka.

Det begynte snöga därute. Dörren öppnades; en
underlig, gammal man inträdde, hvit af snö, och efter
honom två tjenare. Tiderna voro osäkra. Thomas såg
upp från sitt arbete och ställde yxan bredvid sig. Dordej
upphörde att röra i grytan. Främlingarne förstodo, att
de ej voro välkomna efter mörkrets inbrott.

Den ene af tjename, hvilken tjenstgjorde som tolk,
anhöll i sin husbondes namn om härberge för natten.

— Vi komma långväga för viktiga ärender, äro
nöjda med litet och betala väl.

Dordej fortfor att röra i grytan.

— Gå till Nyby här nära intill! Vi ha fattigt och
trångt. Ungar finnas i alla kråkbon.

Tolken växlade några ord med sin herre. Han lade
på stugans enda bord ett pass på främmande språk och
bredvid detta ett guldmynt.

— Vi äro hederligt folk och betala ett nattläger af
halm så som andra betala en herresäng.

Dordej såg på främlingarne, såg på Thomas; ett
guldmynt är mycket för den, som blandar bark i sin
mjölvälling. Thomas slöjdade på slädmeden och lyfte ej
sina ögon från golfvet. Yngsta barnet började gråta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free