- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
119

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ofta afbröts af den gamle främlingens frågor och klagan.
Dordej hade godt minne och godt munrede. Hon
omtalade allt hvad hon upplefvat under den natten, när
mäster Sigfrid,. Lydik Larsson och tatterskan gästade
Kaskas torp. Så såg tiggerskan ut, så talade hon, så
stapplade hon fram de få stegen från dörren. Och här,
här bakom väfstolen sjönk hon ned på halmen för att
aldrig mera stå upp.

— Red mig ett läger däri afbröt henne den gamle.
— O, min Ruth, mitt hjärtebarn och mitt sorgebarn,
du den fagraste af Sarons blomster, du den renaste af
allt som på denna syndiga jord skådat upp mot
himmelen . .. här skulle du dö, så ensam, så fattig, så
öfver-gifven!

Och han kastade sig, öfverväldigad af sin sorg, på
det hårda golfvet, kyssande gång efter gång den grofva
planka, på hvilken hans älskade barn hade utandats sin
sista suck ...

Följande morgon besökte han med Thomas och
Dordej Karis’ kyrkogård. Ingen vård, intet kors angaf
den graf, där den okända i tiden blifvit gömd och glömd
i ett hörn af de dödas nattläger, där de vänta på
morgonen. Några vissnade löf och en tunn drifva, såsom
af frusna tårar, betäckte den okändas hviloplats i en
främmande jord. Alla förnämligare döda lågo begrafna
under kyrkans golf. Den trånga kyrkogården öppnade
sina kamrar blott för de fattiga, de ringa, de, hvilka,
sittande lägst vid jordens gästabud, vänta upphöjelsen ...

Främlingen kastade sig ned och kysste drifvan,
såsom han kysst golfplankan. Det var som om drifvans
frusna tårar hade smultit för denna brännande kyss.
Därefter uppstod han, tryckte i Dordejs hand en tung
börs och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free