- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
132

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

elfva rom i västra flygeln, utom andra för kök, husger&d
och bet^er.ing. I samma öfra våning, mellan
drottningens båda afdelningar, låg stora rikssalen mot väster.
I nedra våningen därunder logerade, atom en del hof
och betjening, hofratten, riks- och amiralitetskollegiam,
lilla rastkammaren, klädkammaren, konstkammaren,
slottskyrkan, rikskansliet. I jordvåningen inrymdes
räkne-kammaren, riksarkivet, arkliet, vinkällaren m. m. I detta
slott var således oersättligt mycket att rädda eller förlora.

Drottningen stod på en trappa vid lilla borggården,
betraktande släckningen och atdelande sina befallningar.
Röken var kvafvande, hettan af branden knappt möjlig
att alhärda, men kvar stod hon, obeveklig för de
kring-slåendes böner. Södra tornet och de närmaste rummen
därunder hade blifvit förstörda, men man hade lyckats
hejda elden på denna sida. Allt berodde på, om man
lyckades släcka sydöstra tornet, som brann invändigt, ty
om det störtade eller nedbrann, skulle det utbreda elden
öfver drottningens flygel.

Drottningens närvaro eldade allas mod.

— Ser du henne... där midt i röken? Fröken
Kerstin är icke bang. Se, huru hennes ögon glimma i
eldskenet 1

Och hofkavaljererne, nyss komne från dansen,
skonade ej sin dyrbara baldräkt; officerare och knektar
aktade inga skyar af gnistor eller ramlande bjälkar.
Matroser från flottan äntrade som kattor uppför de
bågnande takrännorna. Kristina gladdes åt detta djärfva
mod. Hennes uppmärksamhet hade en stund varit fäst
vid en spenslig yngling, som satt på takkammen af den
hotade flygeln och släckte ur en vattenpyts de
ned-regnande gnistorna. Vind och rök lågo ditåt: det var en
plats för salamandrar, icke för människolungor.

v

v

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free