- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
148

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gladaste bland de glada, sväfva i dansen. Hon såg
rikskanslern samtala med fru Sofi De la Gardie,
presidentens gemål, och fru Beata snäsa en kammartjenare,
som kringbar syltade frakter. Hon såg jungfru Ebba,
jungfru Anna Fleming, jungfru Ingeborg Kurck och
andra bland hofvets tärnor strålande af behag mottaga
sina beundrares hyllning. Hon igenkände några bland
kavaljererne: unge Bonde, unge Sparre, bröderne Knut
och Gustaf Kurck, presidentens söner; hon såg denna
stolta svenska adel, som icke gaf vika för Tysklands
furstehus, känna sig så hemma i kungaborgen, som
gnistorna i härden. Men henne såg ingea; hon fortfor
att vara hafvets namnlösa, drifvande spån. Icke för
första gången kände hon afundens törne såra sitt unga
bröst; hon hade dittills afundats de rika, de lärda, som
hade fri tillgång till alla visdomens skatter. Nu
af-undades hon högheten, äran, behaget och glansen; nu
röjde sig inom henne en brinnande lystnad att också
engång vara en af dessa Qärlar i världens solsken, att
också engång vara så afundsvärdt lycklig, så tjusande,
så beundrad som de. Hvarför skulle hon stå i skuggan,
när de stodo i ljuset? Var hon icke lika ung, lika
vacker, lika begåfvad som de, ja mer än de flesta?
Kände hon icke inom sig en brännande törst efter
något stort, någonting lysande, mäktigt och ärorikt,
som skulle göra hennes namn jämnbördigt med
drottningens? Och hon bar intet namn, hon var mindre
än intet, hon var fattigare än den fattigaste,
öfver-gifnare än den mest öfvergifna, ty ingen var dömd,
såsom hon, att bära en värld i sin barm och stängas
in i ett mussleskal.

Utan att hon visste det, fylldes hennes ögon af
tårar. Hon grät icke lätt, men när bon grät, så grät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free