- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
197

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det... är ... väl... att... jag ... ej... är.. . en
... man, sade hon till sig själf, fördelande ett ord på
hvarje af de nio trappstegen, som ledde ned till
borggården.

Ridknekten Freytag följde henne; hon fick efter
förgiftningsförsöket icke mera gå eller rida ensam ut.
Hon lät sadla sin häst, red utan mål och befann sig,
utan att tänka därpå, vid Klara kyrka, som ännu
kvarstod i det skick, hvari den uppförts af Johan 111 på
ruinerna af ett nunnekloster. Vid porten lämnade hon
sin häst åt Freytag och gick in på kyrkogården, där
några träd beskuggade småfolkets grafvar. Ingen vård,
intet namn: de döde, som ville bevara ett namn åt
eftervärlden, hvilade alla under kyrkornas golf. Hagar
betraktade Klara kyrktorn, som ansågs vara det högsta i
Sverige. Under tuppen på tornspiran blänkte en
vindflöjel, som vid hvarje rörelse kastade en ljusblink
omkring sig. Han var utsirad med snideri och en glasbit
i skifvan. Tuppen, som fordom varit förgylld, var grå
af ålder, men glasbiten fortfor att härma blixten. Man
kunde tänka sig ett hån mot människorna: vaksamheten
hade föråldrats, men lättsinnet fortfor att lysa.

Våraftonen var så svalkande frisk. En rödstjärt
kvittrade i den gamla linden. Mellan de glesa kojorna
vid Tegelbacken sågs Riddarholmskyrkans torn och en
glittrande flik af Riddarefjärden. En gammal hvithårig
kyrkoväktare gick med sin räfsa mellan grafvarna,
samlande i högar de gulnade löfven från en förgången sommar.
Två barn sutto vid en lerkruka och blåste såpbubblor
på en nyss uppkastad grafhög. Var det kanske deras
moder som hvilade under högen? Hagar tänkte på en
graf, hvilken man visat henne på Karis kyrkogård, när
hon själf var ett fattigt barfota barn. Hon visste icke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free