- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
200

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig, Hagar! Vi g& nu genast ombord på Mickelsons
fartyg. I morgon äro vi långt ute på hafvet, och vida
världen står öppen för oss. Vi två skola eröfra världen.

Där sken en blixt genom Hagars mörka ögon,
slocknade hastigt och tändes åter. Det djärfva trotset
inom henne svarade ja, men klokhet och stolthet
svarade båda nej. Hon reste sig tigande, vände honom
ryggen och gick.

Han grep hennes arm. Hon stannade och såg bort.

— Jag skall befria dig, Hagar, fortfor han enträget.
Är du icke en fånge? Är du icke slafvinna? Är du
icke för god att knyta en högfärdig prinsessas skoband?
Finns då ingen piga i Stockholms slott, som bättre än
du kan krypa på knä för en kunglig tyrann? Gå!
sfiger hon, och du går. Stå! och du står. Var mitt

latinska lexikon, var min knäracka! säger hon, och du

är hennes lexikon, du är hennes knäracka. Hvarför
säger du icke till henne: ja, jag går och kommer aldrig
tillbaka? Du är för högboren, Hagar, att låta behandla
dig som en simpel kammarpiga. Har du icke sagt mig,
att du är från stjärnorna? Och hvarifrån är Kristina?
För tvåhundra år sedan voro Kurckame lika goda som
Vasarne. Kom, var fri, och jag skall lägga för dina
fötter en tysk furstekrona, om du begär så litet. Jag
skall lägga för dina fötter kejsarekronan, om du begär mer.

Hon fortfor att tiga och vände sig bort, men hon
lyssnade. Hon kände sig stå vid en brinnande afgrund,
men o, hur frestande!

– Trampa ej på grafven! inföll en okänd röst, och
den gamle kyrkoväktaren stod bakom dem. — Trampa
ej på en moders graf!... Hvad är det ni säger, unge

herre? Här — och han pekade på en glänsande såp-

bubbla, som uppsteg i solskenet ur barnens rörpipa —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free