- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
222

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är, att de förre femtusen redan ätit sig mätte och desse
begära få göra det. Godkväll, frände. Det är tid att
följa Mästarens föredöme och draga sig undan.

Hon hade rätt; det var tid att försvinna, ty ropen
blefvo allt högljuddare. En skvadron af lifgardet red
fram och posterade sig framför slottsporten. Denna
försiktighet blef öfverflödig. Så snart den stolta, unga
prinsessa, som så förtjusat åskådarne från höjden af
Ruriks sadel, försvunnit, tystnade sorlet efter hand, och
skarorna skingrade sig.

När drottningen red in med sin svit på borggården,
uppkom ett ögonblicks trängsel, ty äfven där stodo skaror
af nyfikne. Hagar befann sig i sviten. Hon hade stigit
af hästen och kastat tygeln åt rid knekten, när hon tätt
framför sig upptäckte bland åskådarne en äldre man,
som med stirrande häpnad betraktade henne. Denne man
hade hon sett förut; ja, hon kunde ej misstaga sig: vårtan
på hans finrakade haka gjorde honom lätt igenkännelig.

— Är det icke tullnären Lydik Larsson från
Helsingfors? frågade hon.

— Jo, ers nåd, svarade förlägen den forne
beskyddaren med en bugning, som ej kunde vara djupare,
om den gällt drottningens egen höga person.

— Och känner ej tullnären mera igen mig? återtog
Hagar, själf knappt mindre förlägen, när hon ihågkom
deras afsked för tre år sedan, då Larsson presenterade
henne i den snäfva nya hastverksklädningen för
presidenten Kurck i Åbo.

— Jag skulle ej fördristat mig igenkänna jungfru
Hagar, om jag ej fått höra af hans nåd presidenten, att
. . . att . . .

— Ja, att tiderna förändrats, inföll den unga
hof-jungfrun. Det var något brydsamt att nu erinras om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free