- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
231

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blodsdroppen in i springan på rönnen, foga springan

tillsamman, och knyt ett starkt band däromkring. Då

skall din frihet vara där, så länge den rönnen står, och
då skall du blifva en prinsessa.

— Gjorde askungen det?

— Ja, det gjorde hon. Och när hon sade till

trollen: nu har jag bundit min frihet i rönnen, hörde

hon i luften ett starkt susande såsom ett stormväder.
Då slog den stora kungsörnen ned på henne och tog
henne i sina klor och bar henne öfver hafvet till kungens
gård, och så blef askungen nästan en prinsessa. Men
riktigt blef hon det icke ändå som andra prinsessor, för
att springan i rönnen var icke så hårdt tillbunden, som
den skulle vara. Där hade sipprat ett pikku litet korn
ut af friheten, och det var stort nog att icke göra henne
alldeles till prinsessa, men ändå icke stort nog att
frigöra henne från trollen. Och nu går askungen, som är
till hälften prinsessa, till hälften barfota, och väntar och
väntar. Den årsgamla rönnen har nu vuxit till ett stort
träd och bär så vackra, hvita, doftande blommor och så
röda bär, men hvad hjälper det askungen? Hennes
frihet är ju bunden, så länge rönnen står. Hon väntar
i dag och väntar i morgon och väntar i år och i månader,
att rönnen skall.blifva gammal och murken, tilldess att
slutligen den barmhärtiga stormen kommer och blåser
honom omkull. Men det dröjer länge, å, det dröjer
så länge, länge! Rönnen är nu i sin första
ungdomsblomma, och den stackars askungen, som skulle blifva
prinsessa, men icke blef en riktig prinsessa, skall kanske
blifva gammal och grå, förrän rönnen blir gammal.
Hvarför skulle hon binda sin frihet?

— Men hon skulle gå dit och knyta upp bandet,
menade Karin Kurck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free