Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, hon skulle gå dit och hugga omkull rönnen,
tillrådde unge Gabriel.
— Jag vet inte. Kanske gör hon det ena eller det
andra, svarade Hagar.
Fru Sofi De la Gardie hade efter hand blifvit
intresserad af sagan.
— Mademoiselle — sade hon åter till guvernanten,
som begrundade sagans moraliska tillämpning — gif
barnen deras aftonvard; det &r tid att de gå till hvila.
Och du, Gabriel, bär den skräpiga myntlådan till din
kammare, hon ligger i vägen. Godnatt, mina smål
Förgäfves bad Karin få höra sagan om igen.
Modern var öm och god, men ordningen sträng i det
Kurckska huset. Barnen kysste sin mor på handen och
lvdde.
När de gatt, betraktade fru Sofi De la Gardie
berättarinnan med en moderligt forskande blick och
frågade:
— Är du askungen?
— Jag tycker ibland så, svarade Hagar.
— Hvad fattas dig, barn? Har du icke Att allt?
Slösar ej fröken Kerstin sin godhet på dig? Har du
icke fått lärdom efter ditt sinnes åtrå? Har du ej
till-gifna vänner och allt hvad du kunnat önska i dina
djärfvaste drömmar? Hvad begär du då mer?
— Friheten, var det skygga svaret.
— Barn, barn, det finns ingen sådan frihet, som du
begär. Allt måste böja sig, drottningar icke mindre än
andra dödliga, ja, mycket mer. Friheten måste vi söka
inom oss, icke utom oss. Böja sig frivilligt för Guds
och människors lag, vara sig själf och dock kunna
försaka sig själf för sin pligt, se där den sanna friheten;
det finns ingen annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
