Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag blygs, att n&dig fröken, som varit så god
mot mig, så lätt kan döma mig ohörd för jag vet icke
hvad. Fröken har sagt till mig: de, som Gud adlat, få
icke förnedra sig, och nu blygs jag, att fröken kallar
mig ett kryp och en kiselsten. Så ovärdig är jag ej,
och så mycket har jag lärt af fröken själf, att jag aldrig
skall blifva en annans klafbundna träl. Mig skall ingen
fjättra och ingen förtrampa. Jag är så fri född som
något kungabarn. Slå mig, döda mig, men skymfa mig
icke! För hvad anklagas jag?
Det var någonting i dessa trotsiga ord, som på
samma gång anslog den unga drottningen och ytterligt
uppretade henne. Hon uppreste sig och fattade med en
hastig rörelse ringklockan, vägde den några sekunder i
handen, utan att ringa, och lade den därpå ljudlöst
tillbaka på nattduksbordet. De två nyss så förtrogna
jämnåriga stodo mera fientliga mot hvarandra nu, än de
stodo i Björnsnäs skog, när den enas ridspö färgade en
röd strimma på den andras hals.
— Ser du denna klocka? fortfor Kristina, i det
hennes toffelklädda högra tåspets hamrade som en
fågelnäbb mot den mjuka yllemattan. — Vet du väl, att en
enda rörelse af min hand kan kasta dig ned i slottets
djupaste fängelsehvalf?
— Ja — var det djärfva svaret — jag har engång
suttit i Norrköpings källarhvalf för att jag ej ville
förråda frökens hemlighet.
— Tag ringklockan, göm henneJ Jag kunde glömma
min pligt att vara ädelmodigare än du.
Hagar tog klockan, som vid rörelsen gaf ett ljud,
och Fiken Lång inträdde.
— Du behöfs inte! lydde befallningen.
Fiken gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
