- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
277

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är skada, genmälde kamraten, att vi ej nu
äro 2,000 med fria tyglar; här vore någonting att förtjena.

Det klang som svenska trumslag i den fredlige
bref-bärarens öron. Han tyckte sig vakna ur en förtrollning,
närmade sig fångarne och frågade, likaledes på svenska,
hvarifrån de voro. Fångarne fingo stora ögon. De
förvånades att höra en jude tala deras språk och sade sig
vara småländske och nyländske ryttare, som vid en
furagering råkat i bakhåll och nödgats gifva sig fångne
för öfvermakten.

Det var Sankt Bartolomei dag och mycket folk i rörelse.
Urban följde med folkhopen det långsamt marscherande
tåget, frågande efter nyheter från krigsskådeplatsen.

— Det är en spion — hviskade en af ryttarne till
sina kamrater, denna gång på finska — låt oss ljuga! —
hvarpå svaret lydde, att Torstenson intagit Wien, att
han skickat kejsaren i en råttbur till Stockholm och att
hären nu vore på marsch till Rom för att uppsätta
drottning Kristina på den påfliga stolen.

— Du ljuger som en karl, n:o 18, Spjut! Saksan
pukki! utbrast f. d. sergeanten, som igenkände en
man af sin egen skvadron och i glädjen dammade
till med ett i skvadronen brukligt skällsord. — Vill du
bli fri, kamrat ? Jag följer er åt och rymmer med eder.

Fångarne fingo ingen tid att förundra sig eller
öfverväga förslaget, ty folkhopen trängde på och knuffade
undan den unge judepojken. Det vanliga okvädet kättare
begynte höras allt högljuddare; snart flög den första
stenen mot fångames blottade hufvuden. Den
efterföljdes af flera, tumult uppstod, kyrassiererne slöto leden
kring transporten och trängde hopen tillbaka.

Urban såg en gatpojke vid sin sida upptaga en
tung sten och lyfta den till ett mördande kast. Här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free