Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&r? Ha vi ej framför oss de många åren, lysande
er-öfringar, långa löjen, korta sorger och dårskaper utan
tal? Uh — det är kallt under stjärnorna, de äro för
höga för oss, låt oss vara små, Marie, små, som de
lyckliga äro; det är så ensligt att vara ensam stor. Skrif
till din riddare af den sorgliga skepnaden, att han flitigt
betraktar månen och försöker att likna honom i
oföränderlig tro. Jag skall skrifva detsamma till min, där
han suckar i Böhmens eller Mährens bergsklyftor: strid,
min riddare, strid för eder käresta, hvad hon sedan
må heta, strid för segern och segerns lön! Den väntar
aldrig för länge, som väntar på något godt...
— Var blid mot honom, Kristine, var som du
fordom var på Rönö, den tiden du var liten och lycklig!
Och bed honom till återgäld inte förtrampa sin systers
hjärta I
Åter flög ett skimmer af nästan fuktig glans öfver
de stora, uttrycksfulla blå ögonen, när Kristina fattade
sin väns hand och sade med så låg röst, som fruktade
hon, att kiselstenama på stranden skulle höra henne
och berätta hennes ord för den skvallrande
aftondyningen :
— Svär, att han har mig kär, mig och ingen annan,
mig och ingen krona!
— Vid hvad skall jag svära, om du ej tror mig?
Skall jag svära vid himmelen öfver oss eller vid jorden
under våra fötter? Ack, Kristine ...
— Svär vid dig själf! För oss finns ingenting så
omisteligt som vi själfva. Att mista sig själf, det är mer
än döden, det är tillintetgörelsen.
— Nej, så svär jag inte. Det är emot Guds bud.
— Tror du? Kanhända. Svär då: så sant jag är
din vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
