Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Slagfältet.
En gärning i mörkret... engång måste
han komma i dagens ljus.
Nattens skuggor utbredde sig öfver de snöiga bergen,
de blodiga dalarna. Vinden hven isande kall,
bivuak-eldarna brunno, månen steg röd öfver skogstopparna. I
dess ovissa sken sågos än här, än där mörka leder af
ryttare med glimmande vapen vid dalarnas mynningar.
En del af den utmattade svenska hären fick ingen hvila:
häst och karl stodo på vakt. Johan de Werth var icke
att tro; det sades om honom, att han aldrig sof, innan
han aftvått ett nederlag med en seger.
De lycklige, som fått en brödkant eller en half
bägare vin, kastade sig ned vid eldarna, lika godt huru,
än i ginstbusken, än på den leriga och af blod slippriga
marken; än med hufvudet på en sten och fotterna i en
vattenpöl, endast så nära elden som möjligt. Snart voro
de försänkte i djup sömn, intill dess att de åter vaknade
af köld på den bortvända sidan, vände så denna frusna
sida mot elden och somnade åter. Andra fingo ingen
sömn för blödande sår, refvo en trasa ur fodret af sina
lifrockar, stillade blodet och fördrefvo tiden med att
maka nytt bränsle på elden. Några mumlade tyst en
aftonbön, några hvisslade, några småsjöngo och tystades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
