Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drifvan.» Då har där gått en kall kåre öfver min rygg,
och jag har sagt till henne: »Lämna mig i fred, fråga
min herre 1» Det var ju icke jag, Axelson, det var
icke jag... Hvarför hafva de afhuggit min högra arm ?
Icke var det den armen, som utkastade henne, det var
den, som piskade hästarna och körde ifrån henne bort
i vinternatten ...
Utmattad föll den sårade i en lång vanmakt.
— Kunde tro, att det var något gammalt bofstreck,
mumlade Axelson trohjärtadt. Uh, det är kallt. Är
det slut med honom, så har han gått dit, där han nog
får värma sig. Gud hjälpe den stackaren; när allt
kommer till boks, är det inte så helt med någon af oss.
Tänk på dig själf, glada gosse, om du snart får svettas
för alla dina dumma streck med östgötatöserna här i
denna syndiga världen!
Steg hördes på gångstigen, och ur skuggorna
framträdde, åtföljd af sex soldater med bårar och lyktor,
samme unge präst, som kort förut upptagit psalmen
med skottarne. Petrus Luth hette han, numera
fältpredikant vid det finska rytteriet. Han kunde icke
bort-sofva en natt, när han visste så många blöda, och
gick ut i den kristliga kärlekens tjenst att trösta de
döende och rädda de sårade, som möjligen ännu kunde
vederfås.
Den tysta skaran närmade sig, vägledd af Axelsons
röst, och lyste på den fallne med lyktan.
— En af de våra, en svensk. Lyft honom varsamt
på båren!
Så varsamt kunde den sårade icke vidröras, att han
ej gaf ett anskri af smärta. Men när man ville bortföra
honom, sade han:
— Med förlof, är icke ers vördighet präst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
