Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodiga bindlar. Ofvanom det fria högra ögat syntes
ett stort brunt ärr, liknande märket efter en hästskö.
— Ditt namn? frågade fältmarskalken, som tyckte
sig hafva sett detta ärr engång förut.
— Benjamin Zevi, svarade ynglingen med nedslagna
ögon.
— Att döma efter din dräkt, en jude?
— Ja.
’— Jag har sett dig förut under ett annat namn
och en annan dräkt.
Allt blod, som den unge juden ännu hade kvar,
rusade upp till hans kinder.
— Jag hette då Urban Niemand och hade äran
utnämnas af ers excellens till sergeant vid nylänningarne
efter andra slaget vid Breitenfeld.
— Hvad? Och nu jude?
— Jag var blind och fick afsked. Min morfar är
jude. Han sände mig på en beskickning till Prag, när
vi oförväntadt stötte på fiender och nödgades söka skydd
hos svenska trossen.
— Skada! Det hade kunnat blifva något af dig.
Du stred med Slange vid Breitenfeld, och nu säges du
hafva förhållit dig tappert i går. Begär en ynnest
af mig!
Ynglingen störtade till hans fötter.
— O, ers excellens, gif mig igen min grad, låt
mig dö för er!
— Han talar i feberyrsel! anmärkte en ung adelig
jungfru, som steg fram ur folkhopen och vördnadsfullt
hälsade fältmarskalken.
Jungfru Hagar Ryning var honom icke obekant;
hon hade följt hans maka från Sverige öfver till Holstein,
delat hennes resor och mödor, vunnit hennes och fält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
