- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
38

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

faran tycktes för honom vara en lustbarhet. Ingen kunde
af hans beskrifning ana, att striden varit så blodigt het,
att han lika ofta slagits för lifvet som för segern, att
de fleste officerarne vid hans regemente blifvit skjutne
och att han själf blott genom ett underverk sparats för
Sveriges framtid. Han anhöll skrattande om en sax för
att jämna sitt långa hår, som på högra sidan blifvit
konstskickligt afskuret af en kula, eller om nål och tråd
för att hopsy hålet i sin genomskjutna hatt, emedan
hans fältskräddare tyvärr dugde lika litet till hattmakare,
som till hårfrisör. Men han omtalade icke det tredje
kulhålet i sin lifrock under harneskets armvecJi eller den
fjärde kulan, som trängt genom lifrocken ända till skjortan
och gjort en blånad i hullet, utan att där kvarlämna ens
en blödande rispa. Hans munterhet gällde desse Götziske
blodsugare, som stoppat sina fickor fulla med
kopparslantar, korfvar och helgonbilder, röfvade från deras
egne landsmän; desse mähriske bonddrängar, som kastat
sig till marken och låtsat vara döde, men började nysa
af krutröken; desse sachsare, som tappat stigbyglarna
under flykten och hängde som maltpåsar vid hästens
man; denne finnpojke, som envisades att hala en kanon
öfver bäcken med den framgång, att både han och
kanonen blefvo kvarsittande i dyn. Men — tilläde den
unge öfversten med en lätt anspelning på egna svikna
förhoppningar — hvarför skulle Hatzfeld förlita sig på
en kvinnas löften?

Hagar hade ej varit flicka och nitton år, om
hon motstått frestelsen att kasta en förstulen blick på
denne unge hjälte, som så litet tycktes akta faran och
döden. Pfalzgrefven Carl Gustaf var då tjugutre år, till
växten snarare under än öfver medellängd, icke den
korpulente herre, som senare porträtter afbilda, snarare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free