Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. Freden i Brömsebro och Johannes Rudbeckius.
Tre &r ännu skall jag stiga; därefter
står jag högst på himmelen.
Danmark låg slaget, kringhvärfdt af fiender, blödande,
utmattadt, nästan förkrossadt. Än en gång och med
ära hade det stridt för herraväldet i norden. Där hade
stått hårdt mot hård t. De två bältespänname hade gripit
hvarandra om lifvet och växelvis nedkastat hvarandra,
än i Bältens vågor, än i Jutlands sand, än på Skånes
gungande sädesfält, än åter i Norges och Jämtlands
gamla ättestupor. Ryttaren på den röda hästen hade
sin lust att än en gång få bloda vintersnö. Kriget var
öfverallt, i vredgade bröst ej mindre än i tagna och
åter eröfrade gränsmarker. Endast böndeme vid den
norska gränsen tyckte det vara synd och skam att skjuta
på grannar. Framgång och motgång växlade om.
Hvartdera rikets tappraste män, bästa härar och stoltaste
flottor drogo ut att nedgöra hvarandra — de som,
förenade, skulle kufvat Europa. Ännu går genom alla
danska hjärtan den välkända folksången:
Kong Kristian stod ved höjen mast
i rög og damp;
hans vaerge hamrede saa fast,
at götens hjelm og hjat*rne brast...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
