- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
103

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mina rättigheter som medlem af familjen Götz äro erkända
af kejsaren i Wien. Jag hoppas finna ett land, där ingen
förgäfves begär upprättelse för ett orättvist skymford.
Huru ringa jag än må vara, aktar jag min ära lika högt,
som eders majestät aktar sin, och protesterar mot
oför-skyld vanfrejd. Jag må kallas en bokråtta, men som
en knäracka låter jag icke trampa mig. Något har jag
lärt mig i eders majestäts skola, och därför skall jag
vara tacksam, så länge jag lefver: »de, som Gud adlat,
få icke förnedra sig.» Hvad angår det obetydliga minne,
som så oförmodligen misshagat eders majestät, aktar jag
det mindre än intet, sedan jag haft olyckan att mista
det som mycket kostbarare är, min nådiga drottnings
ynnest och tillit.

Vid dessa ord kastade Hagar hårlocken i den
slocknande glöden. Han ringlade sig som en orm, jäste upp
i ett lätt, brunt skum, förkolnade, glimmade ännu en
half sekund och försvann.

Så hade ännu ingen undersåte talat till den
mäktigaste drottning på sin tid och till en som höll så
strängt på sin kungliga värdighet. Men antingen Hagar
väntat ett nytt vredens ord eller möjligen en hastig
omkastning till nåd, som efter den 12 Maj, bedrog hon sig
i denna förväntan. Kristina förblef tyst, orörlig och
sluten, drottning i hvarje tum, och vinkade endast lätt
med handen, att den djärfva rebellen kunde gå utan
hinder. En kort, djup reverens från den afträdandes
sida, och dörren slöts än en gång till mellan dessa två
så högt begåfvade, i själarnas grunddrag så nära
besläktade skapelsens gunstlingar, hvilka voro för lika
hvarandra för att icke ständigt stöta kant emot kant,
ständigt känna sig dragna till hvarandra och likväl aldrig
kunna fördraga hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free