- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
145

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

store profets skugga. Tillgif din tjenare, att han icke
velat försumma en enda dag för att förvissa sig om
stjärnornas profetia genom att framställa dig för sin
höge herres ögon, hvilka Allah förläne solens glans, som
befruktar jorden. Du har funnit nåd inför dessa höga
ögon, som komma världen att darra, och jag är den
förste, som vid dina fötter bringar dig min underdåniga
hyllning.

Vid dessa ord nedkastade sig den allrådande
stor-vesiren framför divanen och kysste Hagars fötter. Hon
drog dem icke tillbaka. Hon hade fått tid att förstå,
om också ej att betänka sitt ödes omskiften. Det första
intrycket af en makt som Kuprilis vid hennes fötter var
oemotståndligt. Osmans sjunkande stjärna beherskade
ännu det östra Europa, det västra Asien. Dessa
världsdelar, dessa myriader af folk nedkastade sig nu för
henne i Kuprilis person. Hittills hade kvinnan icke
betydt för desse barbarer annat än lustan: de skulle nu
lära känna henne som en tänkande varelse. Hagar
förstod, att hon blifvit redskap för en palatsintrig och var
klok nog att genomskåda höghetens faror. Kuprili
kysste hennes fötter i den hemliga afsikten att begagna
henne som ett verktyg för sin makt. Genom henne
ville han beherska den unge sultanen, och befanns hon
oduglig därtill, skulle hon försvinna, som så mången
försvunnit, en natt i Bosporens svala böljor. Hvad mer?
Varsamhet, klokhet, list mot list!

— Stå upp! sade den utkorade med en värdighet,
medfödd på samma gång som inlärd uti Kristinas
skola. — Om det är så, som du säger mig, skall rikets
förste tjenare icke ligga vid mina fötter; han skall vara
min förste rådgifvare. Det kan icke förundra en så vis
man, om en så oväntad ära framkallar vissa betänklig-

10. — Stjäm. kungab. III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free