Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svärdshugg. Insatsen i spelet var det byte man tagit i
dag och skulle förlora i morgon. Flitens sparpenning
och ockrarens snöda guld gingo lika lätt ur en hand i
en annan. Ett röfvadt silfverkrucifix vägdes i handen
och hölls som insats mot en skön fånge bland de
127,000. Ryttaren hånlog: det var icke nog med blod,
tårar, elände, hat och sköfling: kriget skulle ännu därtill
förvilda den sista återstoden af religion och seder.
Vid det att ryttaren fortsatte sin färd öfver
igengrodda åkrar och brända städer, egnade han en flyktig
blick åt ett stort förfallet hus, som händelsevis kvarstod
och varit begagnadt till stall. Hans blick ljusnade; han
fann åter ett spår efter föregående ridter. Detta hus
hade tjenat en fordom blomstrande skola, anlagd af
Luthers samtida. Lärame hade dött af svält, lärjungame
hade förskingrats och blifvit soldater eller röfvare eller
båda delarna. Det protestantiska Tyskland hade före
kriget organiserat ett utmärkt skolväsende. Detta var
nu förstördt; det släkte af ungdom, som nu skulle taga
arf efter sina fäder, hade fått sin uppfostran bland de
127,000 eller deras gelikar.
Ändtligen kom ryttaren till två städer i Westfalen,
hvilka ännu hade tak öfver hufvudet för
fredsunderhandlingarna, Munster för fransmännen, Osnabriick för
svenskarne och båda för deras motståndare. Han
skådade från sadeln in genom fönstren på rådplägningarna;
han nästan önskade, att dessa skulle leda till någon
påföljd, ty’ han behöfde samla nytt bränsle, förutan
hvilket äfven den skönaste eld småningom utslocknar.
Denna oväntadt fromma önskan blef länge besviken. 1
sju år hade man mäklat om fredsvillkoren. I början af
kriget hade nödropen från förödda länder blifvit med
hvarje år högljuddare, sedan åter allt vanmäktigare, till*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
