- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
165

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Januari 1650 väntade drottningens vagn forgäkves vid
porten; den 11 Februari gick Cartesii mäktiga ande att
uppsöka den Gud, som varit för honom ett matematiskt
problem. Kristina var i två veckor otröstlig. Hvem
hade kunnat tänka sig en så usel kropp kring en så
väldig själ? Hon själf aktade ju en liten förkylning
knappt mer än ett myggbett. Grundläggaren af den
nyare filosofin begrofs i Stockholm. Senare flyttades
hans kvarlefvor till Paris, men Sergel prydde Adolf
Fredriks kyrka med hans vingade ande, som, belysande
världsrymden med sin fackla, aflyfter täckelset från det
beslöjade jordklotet.

Kom så, på sommaren 1650, den märkeliga riksdag,
när de tre ofrälse stånden uppreste sig mot den
öfver-mäktiga adeln och förde ett språk, som utan
drottningens bemedling skulle hafva ledt till ett inbördes
krig. Dyningarna efter denna svallvåg gingo så långt,
att ännu tvåhundrade år därefter Sveriges störste
häfda-tecknare råkade därom i häftig fejd. Dess skiften må
* öfverlämnas åt historien att skildra. För Kristina
innebar striden en vändpunkt. Hon begynte den som en
drottning, hon slöt som en kvinna. Hon började med
att stöda sig på de ofrälse stånden mot adelns växande
öfvermakt, som hotade att binda konung och folk. »Nu,
sade hon, är tiden inne att afskaffa missbruken.» Men
desse präster, borgare och bönder blefvo henne för
närgångne. När missbruken röjde sig i hennes egen
förvaltning, följde ett annat kungsord: »Man bör så klappa
det hvita barnet, att det svarta icke förgätes». Hon
klappade båda, och båda kände sig svikna. Det var
Richelieus och Mazarins statskonst: hvarken folkmakt
eller adelsmakt skulle frånrycka henne den enväldiga
kronan. Hon satte sig ned mellan två stolar och blek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free