Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tig; jag vill ingenting höra. Så? De traktera
honom med hästar och silfverkannor ? Och finge de
visa sitt rätta kynne, skulle de undfägna honom med
stegel och hjul. I afton således? Han skall finna
vetenskapen församlad. Säg till, att jag mottager de lärde
och hofvet.
Hofkanslern bugade underdånigst. Han hade på
morgonen insmugit i Bourdelots kök en beundransvärd
elgstek, då ju inga anatomiska studier hade ett mera
lockande behag för den mäktige doktorn, än studiet af
en läcker stek.
— Hvem skall jag först ha den nåden att invitera?
frågade Tungel.
— Grefve Tott.
— Jag skyndar...
— Bryt ej af edra gamla spindelben i grefvarnes
trappor 1 Ni kommer tids nog att göra en kullerbytta1.
På slaget fyra eftermiddagen infann sig doktor
Bourdelot, en timme före de öfrige inbjudne. Han var en
elegant, liflig, något korpulent herre om fyrtiotre år
och skulle kunnat tagas för en fulländad hofman, om
ej någonting simpelt och påfluget, som Kristina nu
började genomskåda, förrådt parvenyn. Samtalet fördes på
fransyska.
— Ni har varit sjuk, käre doktor. Huru kan en
läkare så misshandla sina patienter, att han blir sin egen
patient?
— Ja, säg det, ers majestät! Det är följden af att
ej själf vara ung, när man har den afundsvärda lyckan
1 Ännu åtta år lyckades denne skicklige ränkmakare
innästla sig i Kristinas och Carl Gustafs ynnest, men
af-sattes från alla sina ämbeten 1661 och dog lika maktlös som
glömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
