- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
205

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

körolämpad ak skriket på gatan och gak sin onåd tillkänna
med ett ljudeligt skall. Mera behökdes icke. Stygger var
adeln, som skällde på folket; Stygger skulle plikta för
herrarnes öfvermod. Ett hagel af stenar, käppar, isbitar
och hvad man i hast fick fatt i slog ned ökver den
olycklige trotjenaren, som kann reträtten i porten stängd
och ej had« annan utväg, än att tjutande och visande
tänderna söka sin räddning i flykten. En del gatpojkar
körköljde honom med höga rop, andra begynte måtta sina
stenar mot husets könster; men så inrotad var respekten
för »konungen utan namnet», att ännu ingen ruta klingat,
innan ett nytt uppträde tilldrog sig hopens
uppmärksamhet.

Kristinas tidehvark var Oliver Cromwells. Predikandet
hade med trosnitet, trosträtorna utbredt sig krån de
brittiska öarna ökver alla protestantiska länder. Det var
underligt upprörda tidsvågor ; många hädare, många
botpredikanter. Allt tog parti: kör eller emot. I Sverige
och Finland var icke ovanligt att se en soldat
kram-träda ur ledet, en kvinna ur folkhopen, ett barn krån
skolbänken kör att predika. Så skedde äkven nu
midt-under gatans stoj. En yngre kvinna uppträdde, trasig,
körvildad, med ovårdadt långt, mörkt hår, men ännu
rörande ädla drag, spår ak ett mera körfinadt umgänge
och af förgången skönhet. Måhända hade hon varit
kammarpiga vid hofvet, ingen kände henne; hon var en
af de olyckliga, som, ännu lefvande, körsvunnit ur världens
åsyn och ett ögonblick åter visade sig kör att ånyo
kör-svinna i det hopplösa kängelse, hvilket då kallades
Danviks dårhus. Hon klef upp på en afvisare vid
rikskanslerns port och gaf tecken att hon ville tala. Sorlet
tystnade, några betraktade med undran, några med häpnad
denna profetissa, uppstånden ur de lefvandes grak. Anden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free