- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
215

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

se hafvet, klippan Jungfrun och Kalmar. Hans håg stod
ditåt, men västkusten låg nu i lä, han sökte stormen.
Han red in mellan bergen, sprängde öfver halsbrytande
klyftor och hala hällar, kom på höjden af landborgen
och fick sitt lystmäte af luft. Den ena stormilen efter
den andra fladdrade i hans svarta hår, rusade in genom
klyftorna, dref upp skyar af grus och kalkdamm, piskade
ljungen, luggade enrisbuskarna, kastade fiskmåsarna ur
deras kurs och tog slutligen hatten af Sveriges blifvande
konung. Den vackra gula baretten, prydd med en
örnfjäder, trillade oåtkomlig från häll till häll, hasade utför
sluttningen och försvann i hafvet.

Stallknekten fick äran afstå sin hatt och barhufvad
följa sin herre till Köpings prästgård, där de båda
landborgarna sammanlöpa. Hos vördige far i Köping dröjde
prinsen ända till kvällen, icke försmående prästgårdens
husmanskost. Det var sådana förtroliga besök som
gjorde Carl Gustaf kär för hans örike. Han gaf sig god
tid, lät sig det hembryggda ölet väl smaka, besåg
vördige fars åkrar och stall, köpte på kredit det
vackraste fölet, slog trissa och sköt till måls med pojkarne,
lyckades jaga den ena purpurskyn efter den andra på
äldsta dottern Valborgs kinder och tycktes platt hafva
förgätit Stockholm, drottning Kristina, kronor och
krigs-bragder, när ett ilbud från Torslunda kom att förkunna
Kalmare-postens ankomst. Posten var dock den hårfina
tråd, som band ökonungen samman med världen. Två
minuter därefter satt han åter till häst med Valborgs
törnros i den lånade hatten och sprängde öfver hällarna
i ett galopp, som kom gnistor att spraka under gångarens
järnskor.

Carl Gustaf var en statsman från unga år, han
behöll för sig själf hvad där ej var nyttigt att komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free