- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
221

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

banketten på kvällen hade varit så lifvad. O, hvad man
skrattat! Pimentelli hade varit så älskvärd; fransmännen,
som afundades och hatade spanioren, hade uppbjudit
hela sin kvickhet för att fördunkla honom. Louis XIV,
barnkonungen, kunde ej uppvisa ett sådant hof. Hvarför
var hon då missnöjd? Migränen, blodvallningen...
Hvarför befalla allt och ej kunna befalla lifvets pulsar?
Skulle hon åter tvingas att låta öppna en åder? Men
hon behöfde sitt blod, hon hade velat kasta alla läkare
bakbundne i Norrström.

Det var i Maj och natten långt liden, det borde ju
redan dagas? Hon stod upp, gick till fönstret och sköt
undan gardinen. Ja, det började ljusna, men så svagt,
att hon knappt kunde urskilja tornspetsarna. En stor,
ensam stjärna lyste ännu; de små begynte redan drunkna
i morgongryningen. Kristina kastade sig besviken på
bädden. Halfdagern var ej det element, där hon trifdes.
Hel dag eller hel natt, helt lif eller hel död.

Hon hade tillslutit ögonen och försökte tilltrotsa sig
sömnen, då ett bländande sken genomträngde de slutna
ögonlocken. Hon såg upp och varseblef stjärnan ... den
samma stjärnan, som engång nedstigit till henne i
Grips-holm. Likasom då, hade det glänsande fenomenet icke
kvarstannat på natthimmelen, det hade nedstigit till henne
på en bred stege af ljus, flutit in i henne och inväft
henne i trådarna af sin strålkrans.

Denna gång ville Kristina ej låta sig dåras af
bländ-verk. Hon uppstod ånyo och tillstängde gardinen.
Fåfängt; gardinen förlorade sig som en dimma i
ljus-hafvet. Hon lade sig för tredje gången, drog natthufvan
öfver ögonen och därtill ännu sitt täcke. Lika förgäfves.
Stjärnan var inom henne; ett berg skulle ej hafva
förmått att undanskymma dess glans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free