- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
224

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt svagare strimma af ljus och steg tillbaka i de ändlösa
rymder, från hvilka hon kommit.

Slumrerskan på bädden erfor en känsla, som hade
hon sjunkit ned ända till bottnen af ett milsdjupt haf
och arbetade med händer och fötter att åter uppkomma
till hafsytan. Så bedöfvad, så förlorad i sig själf, som
hon var, kände hon ännu en stark böjelse att protestera,
tvifla, förneka, uppresa sig med återstoden af en kraftig
vilja och ett mäktigt förstånd för att förvisa hela denna
underbara företeelse till drömmarnas och bländverkens
rike. Men hon förmådde icke fasthålla en klar och
sammanhängande tanke; hon var så dödstrött, så
öfver-gifven, som hade tiden och rummet sjunkit bort undan
hennes bädd och hon sväfvade rotlös i okända rymder.
Äfven denna känsla flöt bort i fullkomlig medvetslöshet,
och nu kom Lethes dödlika sömn, när man glömmer
sig själf.

Rosette inträdde på tå klockan åtta på morgonen,
då drottningen vanligen uppstod, äfven när hon vakat
långt in på natten. Hon sof ännu; ett lyckligt, nästan
barnsligt leende hvilade öfver dessa tidigt hårdnade
drag, som stundom kunde vara så stränga, stundom så
gäckande och en annan gång åter så intagande blida.
Ännu var fönstret skymdt af gardinen. Kammartärnan
tilldrog den omsorgsfullare för att skymma dagsljuset,
öfvertygade sig, att allt var i ordning för morgontoiletten,
och lämnade dörren på glänt, när hon gick.

Drömmarnas skuggspel hade efterträdt den första
dödlika dvalan. Kristina var åter ett barn på fjärde
året; det var det äldsta minne hon kunde erinra sig.
Hon satt på sin faders arm; han drog ut till det stora
kriget och anbefallde henne med tårar i ögonen åt de
församlade ständernas kärlek och omvårdnad. Hon var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free