- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
242

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

famn mot människorna där nere i dalen och säga till
dem: Kommen hit till mig, alle I som arbeten och ären
betungade; jag vill vederkvicka eder! Och när jag fått
en, till hvilken jag kan säga: du år min! skulle jag
lägga därtill det, som rätteligen dit hör, nämligen: jag
är din!

— Ja, så säger den gamla visan: du är min, och
jag är din; men hon tillägger visligen: »så länge leken
varar». Det är ingen lek att stå där på berget, vördige
kader. Man kan inte bortgifva sig åt den toma luften.
Gif mig ett fäste, där jag kan behålla mig själf!

— Det finns intet sådant fäste, nådiga fröken.

Själf är ett rotlöst träd. Själf är en förnekelse af sig

själf. Huru skulle ett skapadt väsen, som med
oräkneliga fina trådar är bundet vid Skaparen och sin
med-skapelse, kunna vara sig själf nog? Slit sönder
trådarna, den som förmår; ingen förmår det, och Själf skall
antingen förblöda, om han är en människa, eller förtvifla,
om han är en djäfvul. Det finns intet annat Själf, än
Han, som är allt i alla. Men efter vi äro bundna vid
skapelsen, måste vi stå med den i en lif sgemenskap.
Utan kärlek äro vi döda grenar af lifvets träd.

— Jag har drömt, att en stjärna sade mig detta.

Ja, vördige fader, jag förstår, att vi måste älska det

stora och upphöjda, det som adlar vår tanke, upplyser
vårt förstånd och manar oss ständigt till dygden. Detta
är min kärlek, och han omfattai allt. Hvarför skulle
jag utminutera honom droppvis? Om kärleken
uppslukas af personligheten, förlorar han därmed
mänskligheten. Om han pysslar med små ting, om han är nöjd
med att koka en varm soppa åt tiggaren eller svepa
kappan kring en bortklemad smekunge, huru kan han
då bevara sin stora blick öfver världen? Ja, jag vet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free