Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle lärare har varit min förste vän; han skall ock
blifva min siste. Men han är en kyrkans man. Jag
begär af honom ett stort bud, och han gifver mig tusen
sm&. Hvad skall jag tro om en kyrka, som skickar mig
ut till pigsysslor?
— Käraste fröken...
— Säg intet mer! Kyrkan är en slaf af bokstafven
och en tyrann för tanken. Kyrkan och jag rymmas ej
under samma tak. Men ni, käre fader, rymmes i mitt
hjärta, så länge jag lefver. Si, så har jag dock en på
berget; kom ihåg mig i dalen! Det är sent, kvällen
faller på, lefven väl! Och om ni någonsin skulle
förnimma, att jag afvikit från edra lärdomar, så minns, att
jag aldrig med dem förblandat läraren själf I
Det var någonting hotande i de sista orden, som
kvarlämnade en törntagg i den fromme biskopens själ.
Hvad ville hon? Hvad menade hon? Nej, hon förstod
ej det stora budet om kärleken; hon betraktade det som
en tankefråga, ej som en lifsmakt. Och doktor Johannes
föresatte sig alt vid första lägliga tillfälle åter upptaga
detta grundämne för ett helt lifs åskådningssätt.
Gästerne skingrades, drottningen blef ensam med
Pimentelli i den gamla Upsala-borgen. När han aflägsnade
sig, öfverskred visaren midnatt. Två sömniga
kammartärnor fördrefvo tiden med dominospel i rummet utanför
drottningens sängkammare. Den ena af dem uppstod
och lade sitt öra till nyckelhålet.
— Där är åter någon inne hos fröken, hviskade hon.
— Det är Rosette, som afkläder fröken, sade den
andra.
— Nej, det är en karlröst. Han talar fort och
ikrigt. Tyst.. . nej, jag kan ej höra ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
