- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
245

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Rosette har fört någon in genom baktrappan.
Det är som i Stockholm ... Okände tasslare, som ingen
ser, gå in och ut hos kröken om natten. Jean Holm,
som de nu kalla Lejoncrona, brukade smussla in dem i
slottet. För kröken går allting an. Hvad skulle kolk
säga, om vi toge mot sådana besök? Stå ej vid
nyckelhålet! Det kan kosta din hals.

— Jag ser något svart...

— Stå inte där, Lise! Det är ju körskräckligt.. .
det kan ju vara den onde själk!

— Nu ställdes en stol kramkör nyckelhålet. Jag
ser ingenting mer ...

’Medan de hemlighetskulla nattliga besöken, som nu
kortkarit på tredje året, ställde tärnornas nyfikenhet på
ett svårt prok, hade drottningen mottagit i sitt kridlysta
sofrum sennor Pimentellis biktkader, pater Guémes, en
redan äldre jesuit, hvars grå hår kring tonsuren i någon
mån borde tysta körtalet ökver en så opassande tid och
ett ännu mindre passande mottagningsrum.

Han talade vacker latin med låg röst, men lifligt
och vältaligt. Hans ärelystnad var att sätta kronan på
sina köreträdares omvändelseverk, desse jesuiter —
Macedo, Malines, Gassati, von Franken — som insmugit
sig i Sverige under allehanda förklädnader och ak hvilka
några blifvit inkallade af drottningen själf. Guémes
utlade med brinnande nit den romersk-katolska kyrkans
företräden framför alla kätterska villomeningar; huru hon
var den enda som, med sin fasta organisation, sin
fortlöpande tusenåriga tradition och sin obevekliga makt
öfver samveten, kunde bringa reda och enhet i tidernas
förvirrade meningar. Hon ensam var Petri klippa, som
dödsrikets portar ej skulle blifva öfvermäktiga. Utom
henne fanns ingen lycka för jorden och ingen salighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free