- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
301

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tronen hans broder Sulejman. Hvarför ej återkomma
till denna plan och låta sultan Muhamed körsvinna?
Hade icke redan en dervisch körutsagt hans fall?
Moslims skulle jubla, ty detta hade skett för att deras
padischa vågat sälja det heliga landet åt judarne.

Så hemligt allt detta förbereddes, nådde likväl ett
rykte därom den alltid vaksamma Hagar Sultan. Hon
visste ännu ej allt, hon visste blott, att hon skulle blikva
offret kör släkten Zevis attentater mot rikets integritet.
Det var icke körsta gången hennes lik och makt stodo på
spel. Men det var körsta gången dessa ränker hotade
henne under trycket ak en bäfvan, som hon, den
oförfärade,’aldrig körut erkarit.

Budskapet om hennes morkaders och än mer hennes
broders död i Jerusalem hade slagit Hagar med skräck.
Benjamin var kallen, han, som ingen kunde döda före
stjärnornas stund! Denna stund var då kommen för en
ak de tre. Men var stunden kommen kör en, var den
kommen kör alla. Allt Hagars käste vacklade under
hennes kot. Hon, den obetvingliga, hon, den utkorade,
som med stjärnornas makt skulle stiga krån intet till
allt, hon var nu prisgikven, som hvarje annan dödlig,
åt slumpens nycker, åt fienders körsåt, åt hela vanmakten
ak ett bräckligt människolik. Skyddslös, rotlös, dref hon
ännu engång som en irrande spån på det omätliga
världs-hafvet, och denna gång vanmäktigare än någonsin, sedan
hon förlorat sig själk genom upptäckten att hon gifvit
sig helt åt en annan.

Faran återgaf henne mod och besinning. All hennes
stolta kraft uppreste sig mot denna förnedring. Nej,
hon ville ej vika, hon ville trotsa sitt öde; med eller
utan stjärnor ville hon strida, och skulle hon falla, ville
hon falla obruten, trogen sig själk, trogen sin kärlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free