Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycksalighet och en moders körtviflan genomilade Hagar
Sultans ådror som floder ak eld. I detta ögonblick hade
hon velat dö.
— Elaka häxa, banhade gossen, hvarför låter du
mig icke hugga hufvudet ak dem som vilja taga dig
krån mig?
— Därför att jag är lycklig... därför att jag älskar
dig ... därför att du har mig kär ... därför att kärleken
är den största, den starkaste makt i himmelen och på
jorden. Nu vet jag det... Godnatt!
— Vill du icke tillreda min kudde och läsa min
ezanf frågade gossen.
Det var trotjenarinnan Sindar, som vanligen hedrades
med detta förtroende. Nu, den sista kvällen, öfvertog
Hagar hennes befattning och ledsagade sin gemål till
hvilan. Han somnade trött i hennes armar, den lätta,
lyckliga, aldrig svikande sömnen vid tolf år.
När han somnat, tryckte Hagar den sista
brännande kyssen på hans panna och sade till negrinnan:
— Sindar, vi mötas engång i Guds paradis. Då
skall jag fråga dig huru du vårdat min själs hjärta.
— Mitt lif för hans! svarade negrinnan gråtande,
kastade sig till hennes fötter och kysste fållen af sin
herskarinnas gröna sidentunique.
Hagar gick med en känsla som hade hon lämnat
kvar det bästa af sig själf. Sultan Muhamed hade två
vise lärare, Schami Hussein och Chodscha Rihan.
Stor-vesiren Kuprili skulle behållas vid statsrodret; men hvar
finna den, som efter Hagar skulle förvandla en född
despot till en välsignelse för sitt folk? En sådan fanns
icke i osmanernes rike.
Allt var förberedt. En timme efter afskedet
lämnade Hagar Sultan, åtföljd af Sabina och sin lifvakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
