Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27. Ett nytt lif.
Jag var död, ocli se, jag lefver!
Dagarna före michaeli 1655 uppträdde i Karis socken
i Nyland kältpredikanten Petrus Luth. Han var en
man om vidpass fyrtio år, lång, mager, blek, mycket
lärd, men än mera brinnande i sin tro. Hans lärdom
och stora gåfvor skulle tidigt ha fört honom till den
finska kyrkans äreställen, om han ej föredragit att predika
sin mästares bud för desse af hatet, hämnden och
plundringen förvildade krigare, som bäst behöfde honom.
Han, som tio år förut så modigt trotsat slagfältens faror
för att förbinda de sårade och trösta de döende, hade
nu blifvit en afsvuren fiende till ryttaren på den röda
hästen. Hvar han kom, predikade han fredens och
kärlekens evangelium så som hans tid ville höra det.
Han var ej en af de gråtmilde, han hade styfnat i
kampen om lif och död, men han bar en sötvattenskälla
under ett kummel af klippblock. Hvarför skulle han
lipa? Där var ingen brist på nöd och tårar honom
förutan. Hårdhändt och oförfärad, såsom det släkte, till
hvilket han talade, kastade han ned i stoftet allt som
icke stod fast rotadt på eviga klippor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
