Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jorden är han det största, det enda, det eviga, som aldrig
körgås.
Predikanten slutade med att kramställa det ödmjuka,
älskande barnet såsom den störste i himmelriket. Hans
ord nedslogo i den själkviska, hårdhjärtade tiden såsom
hagelskurar öfver tistelbevuxna kält, men på samma gång
som vårregn ökver smältande is. I dessa ord låg något
ak den allt upprättande, allt körenande kraft, som i tider
af hårda pröfningar förklarar hvarkör icke ett kolk går
under.
Skuggorna blekvo längre, kvällsolen sjönk,
skymningen inbröt, kolkskarorna runno bort som rännilar utkör
sluttningen. Nyby var en okta anlitad rastplats för
väg-farande, och en vagn, eskorterad af några ryttare, hade
anländt under bibelförklaringen. När denna var slutad,
kramträdde till predikanten en yngre kvinna, hvars
siden-kodrade reskappa, som enligt nordtyska bruket drogs upp
ökver hukvudet i en »huike», lät körmoda en medlem af
ortens adel.
— Mäster Petrus Luth — sade kvinnan till honom
— jag tackar eder för ord af ande och lif. Ni har
engång frågat mig, om jag var ett Guds barn. Jag har
aldrig varit det sedan min första barndom. Men nu
kommer jag till eder som en förlorad spillra på världens
haf och frågar eder, om ni vill visa mig vägen till den
kärlek, som är förmer än all kunskap och som aldrig
förgås.
Mäster Petrus var ej ovan vid sådana frågor.
— Är du — sade han med en själasörjares
förtroliga tilltal — är du den samaritiska kvinnan, som
kommer att ösa vatten ur Jakobs brunn, så minns, att
ej jag är din frälsare. Gå till honom, och du skall
finna evigt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
