- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
329

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag har gikvit min lekamen att brinna i
invärtes eld.

— Men apostelen säger: det är dig intet nyttigt.
Har du icke fått allt ak lekvande Gud?

— Jo, jag har kått allt... låt mig säga ak
stjärnorna. Ak mig själf är jag intet. Ingen mask i mullen
har kommit till världen så eländigt hjälplös och kattig
som jag. Och dock har jag kått en sund kropp, en kri
ande, rika naturgåfvor, brinnande törst efter allt det
högsta och största som tanken fattar. Jag har fått ett
okufveligt mod, en stark vilja, en klar blick, människors
kärlek, kunskap, makt, ära, riken och höghet. Endast
ett har jag icke fått, det har vuxit ut ur mitt innersta
.. . min kärlek till detta barn.

— Tag intet undan! Du har fått allt af din Gud;
åt honom måste du gifva allt tillbaka.

— Mäster Petrus ... ni går mig på lifvet; låt oss
förstå hvarandra! Det var en tid, när jag för en sådan
fordran skulle ha skrattat åt eder eller spärrat eder in i
ett dårhus. Men sedan jag förlorat mig själf, sedan jag
gifvit mig åt en annan, sedan jag känt alla fästen svikta,
har jag lidit och lärt tillräckligt för att nu förstå eder.
Välan, jag böjer mig. Tag allt hvad jag fått, jag gifver
det allt tillbaka, kunskap, höghet, ära, jag kastar det
bort, som hade det aldrig varit. Jag är beredd att åter
blifva den outsägligt fattiga, ringa, betydelselösa atom,
som jag var. Men begär ej min kärlek; den kan jag
icke gifva eder, den är det enda som återstår af min
tillvaro, den är mitt lif. Jag kan ej slita hjärtat ur mitt
bröst och fortfara att lefva.

— Så dö, du syndens trälinna, dö bort från dig
själf, och stå upp som en ny skapelse i din Herre och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free