- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
336

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag lekver. Så stjärnklart därute och så träffeligt kallt!
Och hon, fattiger, kullriden i snön! Här satt jag, där
jag nu sitter; där satt Thomas; där låg Sigkrida i vaggan,
där stod katet med rokvorna, och där låg halmen i vrån
bakom väkstolen. Thomas, sa’ jag, är där inte något
på dörren? »Hvad skulle det vara så här dags?», sa’
Thomas. Jo, sa’ jag, det är likasom skulle något trekva
på dörren .. .

— Mor, där är något, som trekvar på dörren!
in-köll Sigkrida.

— Å, hvad skulle det vara? upprepade Dordej
sina egna ord och visste ej själk hvarkör hon okrivilligt
spratt till. — Hör åt, om där är någon krån Nyby!

Tommu öppnade dörren. En ung kvinna i
kräm-mande dräkt steg in och stannade stum vid tröskeln.

Dordej stod upp, tog ljuset, gick mot den krämmande
och grep Tommu hårdt i armen. Hon svimmade ej, hon
var ej ak den sorten, men rösten svek henne. Hon
kunde blott kramstamma:

— Jesus i himmelen! Den döda!

— Hagar! utropade Sigkrida.

— Hagar! instämde Tommu.

Det var Hagar. Mer än kemton år hade förgått,
sedan de sist sågo henne resa barfota med Lydik Larsson
till Åbo. Hon hade mycket förändrats; dragen hade
hårdnat, blicken och hållningen hade en underlig höghet,
men det var dock den länge förlorade, aldrig förgätna.
Likheten med den döda modern hade trädt tydligare
fram och skrämt Dordej nästan från vettet.

— Min andra moder, min trognaste vän på jorden!
sade den förlorade dottern med böjdt hufvud och
nedslagna ögon. — Jag är icke värd att kallas ert barn.
Kan ni förlåta min långa otack?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free