Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon grät icke, men det var t&rar i orden. Hade
Dordej köljt sin körsta ingifvelse, skulle hon ha flugit
sorgebarnet om halsen. Där kanns ju icke en tanke på
otack kvar i modershjärtat, men där kanns en kvinnlig
instinkt, som höll henne tillbaka. Den långa gestalten
var och var ej hennes kära lilla barn; där var
främmande klang i orden, ett främmande, något ak »den
för-nämsta i Sveriges rike».
— Sigkrida — sade Dordej, ovant körlägen — tag
emot hennes nåds kappa!
Hagar kände sig själk som en sorgsen främling.
— Sigfrida, bed för mig! Bed, att mor förlåter
sitt ovärdiga barn! Jag har varit så olycklig, så ensam,
utan en vän på jorden ... en enda, utom er, men hon
är långt borta nu. Jag har kommit mer än hundrade
mil för att bedja om mors förlåtelse. Låt mig icke gå
ohörd!
Nej, detta stod modershjärtat icke längre emot.
Hvad frågade hon efter en okänd höghet! Hvad mindes
hon mer sin långa längtan eller ett barns hårdhjärtade
glömska! I nästa ögoqblick låg sorgebarnet i sin snyftande
moders armar.
Isen var bruten; moder, barn och fostersyskon hade
återfunnit hvarandra.
— Se — sade mäster Petrus Luth, som icke
för-blef en likgiltig åskådare — Gud tog ifrån eder nattens
barn och gaf eder åter ett ljusets barn!
Vid aftonmåltiden sutto de samlade kring torpets
tarfliga hafregröt. Hvilket barndomsminne att utbyta
palatsernas prakt mot en träsked, en hålkaka och mjölken
af dessa kor, som Hagar Sultan engång hade vallat!
Åter blef hon förtrogen med de fattigas lif; det
förgångna föll af henne som en fågels aflagda fjäderskrud.
22. — Stjärn. kungab. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
