- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
21

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21
myra (Seinäjoki), där vi skulle öfvernatta efter vår
dagsresa på 334 kilometer. I matsalongen var det redan
fullt med folk, ty tåget från Wasa hade kommit kl. 9.
Vi spisade kväll, drucko te och gingo till hvila samt
återsågo i drömmen de ödsliga, en högre kultur ännu
bidande trakter, genom hvilka vi under dagen hade fär-
dats.
Arla om morgonen fingo vi vara i rörelse, ty tåget
gick redan kl. 6 söderut — nattåg finnas ej och skulle
förstås blifva alldeles för dyrbara. När vi efter att hafva
sväljt en kopp kaffe trädde ut på den frostklädda marken,
kunde vi konstatera, att Östermyra ej bör göra anspråk
på att sägas ligga i en vacker trakt, ty där var sanner-
ligen gement fult.
Nu sutto vi instufvade i kupén, där vi fått en äldre
herre till sällskap. Enligt gammal plägsed på resor bör-
jade vi tämligen snart att språkas vid, presenterade oss
för hvarandra och bytte visitkort för att lättare minnas
namn och "karaktär". Vår nya bekantskap, som vi seder-
mera lärde oss högt värdera för hans synnerligen vän-
liga tjänstvillighet och tillmötesgående, hette assessor E.
och hade varit på besök hos gamla vänner i Wasa. Då
han var väl initierad i landets alla förhållanden och sär-
deles mån om att vi skulle få reda på att få se så mycket
som möjligt, hade vi i honom vunnit den bästa "guide",
vi kunnat önska oss, hvarjämte hans hjärtevinnande säll-
skap var mig kärt ej minst därför, att vi egde gemen-
samma intressen för skogen, den månde sedan växa på
ena eller andra sidan om Bottenhafvet. Sist men ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 04:25:13 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tornestpet/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free