- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
22

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22
sämst var E. en man, som höll strängt på det faktum,
att den svenska kulturen i landet verkligen var så pass
inhemsk, efter att under århundraden hafva träget vår-
dats af bildningens målsmän och i vida trakter hafva
slagit fast rot hos "de djupa lederna", att den ej borde
förtryckas eller undanträngas af en annan riktning, med
hvilken den var fullt ut jämnställd.
Nå, vi sutto där och språkade samt hade det riktigt
trefligt. Bäst det var, tittade fröknarne F. fram ur sin
lilla hytt och ropade: "ah, se farbror E., så roligt! Hvar
har farbror varit? Hvart skall farbror taga vägen?" "Jo,
jag har varit i Wasa och skall nu hem till Helsingfors
igen", svarade assessorn, "det var riktigt trefligt att få
se er, mina små vänner, huru kan ni må egentligen?"
Härpå följde en lång, skämtsam trilog, hvarunder frök-
narna berättade för sin farbror, att de gjort musik i Uleå-
borg och fått in så mycket pengar, att både resa och
vivre blefvo betalda, att de voro rent galna i att resa,
resa vida omkring, sak samma hvart, men hälst till sö-
dern, "wo die Orangen bluh’n" och musiken längesedan
vunnit medborgarrätt, hvilket inte var förhållandet här
i den trumpna norden. Efter en stund hade visst de
omedelbara samtalsämnena sinat, ty då gingo de glada
fröknarne in till sig ett tag. Nu passade assessorn på
att luta sig mot mig och hviskande fråga: "hvad f-n heta
ungarna egentligen?" Hvad de "egentligen" hette, kunde
jag ej meddela, men för oss hade de presenterat sig som
tvänne fröknar F., sade jag, som i sitt stilla sinn un-
drade öfver denna frappanta art af intim bekantskap, där
den ena parten inte ens kände den andras namn. Nu
yttrade emellertid min resekamrat: "ja, visst heta de F.,
mitt minne börjar svika mig ibland! Alla flickor i Hel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 04:25:13 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tornestpet/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free