- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
24

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24
så väl både den stolta lokalpatriotismen, som vet att hålla
på eget land och kommer folk att längta hem från fjär-
ran land, samt främlingars entusiastiska loford!
Den middag, som serverades i Örivesi snygga järn-
vägsrestaurang var verkligen förträfflig, och jag erinrar
mig särskildt den delikata fisken. Kräftor, ljufliga kräftor
funnos också, och åtminstone på matsedlarne är ju kräftan
fisk. Det går emellertid rätt långsamt att äta kräftor, äfven
för den mest tränade och fingerfärdige — i synnerhet
när man har brådt — hvarför vi köpte ett par stora på-
sar dylika skaldjur till resekost. Så fort stationsklockan
ringde, skyndade vi förstås att hoppa upp på tåget, men
vi stannade inom barriéren utanför själfva kupén och
fortsatte där af hjärtans lust det afbrutna kräftätandet.
Gud, hvad det smakade godt, jag har visst aldrig hvarken
förr eller senare fått sådana stora och feta juveler som
dessa, hvilka fröknarne F., min hustru och .jag stodo
ute och åto, fastän vi huttrade af köld — ett eklatant
bevis på läckerheters makt öfver ett svagt kött! Det
skulle verkligen vara ganska lustigt att ega en liten
amatörfotografi från det där fråssande kräftmålet med
alla dess lustiga situationer. Jag gick sist in, ty jag
stod väl bäst ut med kylan, men då var jag både mätt
och alldeles stel af den genomträngande blåsten — då
voro dock kräftorna uppätna hvarenda en. Assessorn
tyckte vi voro vådliga — "man sku’ bördas bli premi-
erad för sådant där", reflekterade han i sitt gemytliga
sinn.
Nu voro vi inne i skogen igen, svängde dock små-
ningom väster ut efter att hafva lämnat Vesijärvis smala
vatten, passerade Stiinula och Vehmais stationer, nådde
fram till Näsijärvi fagra, på sund och bukter rika sjö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 04:25:13 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tornestpet/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free