- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
61

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61
vändt sålunda ett drygt ansvar för dein, som sitta inne
med regalier och kunskap!
I Vinterpalatset visas Alexander II:s rum i alldeles
samma skick som det befann sig den dag i mars 1881,
då den af nihilisternas bombattentat sårade kejsaren
bars in där såsom döende — här ligger hans halfrökta
papyross, där står den enkla skinnsoffa, på hvilken den
lömskt mördade gamle mannen utandades sin sista suck.
I ett hörn af samma rum befinner sig en telegraf af
urmodig typ; den kommunicerar direkt med Berlin, ty
Alexander II tyckte om att emellanåt språka en stund
vid sin intime vän Wilhelm I. Numera torde likväl
ingen telegraf för gemytlig konversation finnas iordning-
ställd mellan Vinterpalatset och den tyske kejsarens slott.
Det säges att samme Alexander och Wilhelm en gång
vid ett sammanträffande tvistat om hvilkendera af dem
hade de bästa soldaterna. "Det skola vi snart utröna",
sade Alexander och kommenderade upp en tysk och en
rysk soldat. "Hoppa ut genom det där fönstret!" be-
fallde han sin man — tvärt var karlen uppe på fönster-
posten, korsade sig och skulle just hoppa nedför tre
våningars höjd, då kejsarens kraftiga arm i tid ryckte
honom tillbaka. Nu var det kejsar Wilhelms tur: han
kallade in den tyske soldaten och tillsade honom att
hoppa ut genom fönstret — den karlen föll genast till
bönboken, frågade om hoppet var alldeles nödvändigt
samt om ej en ogift gammal släkting kunde få göra det
i stället föf honom, som egde hustru och barn. Kejsar
Alexander ansågs såsom segrare i meningsbytet. Är
än historien apokryfisk, är den dock betecknande för
den ryske soldatens hållning: han lyder blindt, befaller
sig i madonnans och sitt skyddshelgons vård och går

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:37:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tornestpet/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free