Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
hjärtevarmt och kärligt, ville någon älska henne, då skulle
hon snyftande tälja brokiga ting ur sin lefnad och slösa
med tankeskatter, hvilka eljest hållas bakom lås och insegel.
Hon var solstrålen i hemmet och ett förtjusande barn,
snar till glädje och snar till förtviflan. Ingen hade så
många talanger som hon, ingen så ystra låter, ingen så
soligt leende, ingen ett sådant trolskt skratt. Hon spelade
piano och komponerade smått, sjöng, spelade sällskaps-
spex på byteatern, talade obehindradt fyra språk, red,
jagade till häst. Hennes växt var slank och spänstig,
ögonen stora, bruna, håret rent underbart: en yppig
rikedom i ljust gråbrunt, samtidigt något stötande i rödt,
verkande som en tafla af de gamle mästarne, underbart
grant i glimmande sol. Hon var vacker som en dag.
Närmaste grannen till Jadwigas föräldrar var en äldre
officer, som beklädt en hofcharge i Berlin och nu, led
vid allt och alla, slagit sig ner i ro på sin egendom.
Han var en man, som med sirliga manér och ett frankt
uppträdande förstod att dölja bristen på karaktär och
styrka och samtidigt gifva sig sken af att besitta dessa
egenskaper i hög grad. På en parforcejakt strax efter
sin ankomst flck han se sin grannes dotter, som med
flygande hår och blossande kinder sprängde efter drefvet.
Den synen tände eld i gamle herrns svala blod och gaf
feber åt hans lemmar. Följande dag gjorde han visit
på Falkenheim och visade husets dotter mycken upp-
märksamhet. Hon fann ädlingen rent odräglig, men sam-
tidigt kände hon sig smickrad af hans granna fraser och
blaserade artighet, bakom hvilken hon tyckte sig spåra
verklig kärlek. Men den dallrande tonen och den trän-
gande stämman voro blott en vissen gubbes lystnad, som
oresoneradt glimmat fram ur en ihålig vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
