- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
64

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64
Han dårade henne, hycklade kärlek och svor att
älska henne i evig tid. Då gafhon sig med en passionerad
naturs hänsynslöshet utan hvarje baktanke åt honom hel
och hållen, kastade bort sig och nöjde sig gladt med den
fattiga smula kärlek, han kunde egna henne. Hon var
lycklig och begrep ej, att han efter en vecka var led vid
henne. Så fingo föräldrarne reda på kärlekshandeln —
det blef ingen glad färd, när de båda och dottern efter
löddriga hästar foro vägen bort till grannen, samma väg,
på hvilken ungmöns ridhäst dagligen dansat fram till
älskogsmöte. Baronen svor på, att antingen skulle gran-
nen äkta hans dotter eller ock duellera. Flickan grät
och sade sig älska sin förförare mer än allt på jorden,
liksom han ju älskade henne. Ett spotskt och spefullt
leende lekte öfver gamle herrns tunna läppar — han
duellerade hellre, menade han. Nu gingo händelserna
med kurirtågsfart: flickan svimmade, vid duellen i slottets
biljardsal blef den bålde hofmannen dödligt sårad af ett
skott i bröstet, och innan hanen gol följande dag, befann
sig den ur familjen utstötta Jadwiga på väg till stationen
för att färdas hvart hon gitte. De där skandalerna hade
varit svåra att nedtysta.
Hon undrade på, att hon någonsin kunnat hämta sig
efter sin förtviflan. Hennes heder skändad i unga år af
en stympare till man, hon själf drifvande vind för våg
med ett namn, som hon dragit nesa öfver. Så blef hon
antagen som sujette vid en mindre teater i Berlin, där
hennes vackra utseende och naturliga intelligens öfver-
skylde bristen på scenvana och öfning. Hon hade ett
så spirituellt och lekande sätt att kåsera, att det alls ej
är att undra på, att hon efter hand gjorde lycka på
tiljan och där blef bemärkt. En följd häraf blef också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 04:25:13 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tornestpet/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free